LÄRDOM FÖR LIVET - SKOLSTART OCH SKOLGÅNG I GAMLA FOLKSKOLAN
AV INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK
© 1997- 2004 INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK / GAMLA PORTRÄTT & BILDARKIVET / SWEDENSITE

Den i skolsammanhang ofta citerade devisen - Non scholae sed vitae discimunus - man lär ej för skolan utan för livet, poängterades med stort eftertryck i samband med införandet av 1842 års folkskolestadga.
De som med politisk makt införde obligatorisk utbildning för alla Sveriges barn hävdade samtliga skolans fostrande och karaktärsdanande betydelse. Uppfattningarna om hur dessa värderade mål skulle uppnås inom ramen för skolans undervisning skiftade dock.
En betydande litterär produktion ägnades under senare delen av 1800-talet åt debatt om folkskolans mål och medel. En del argument har behållit sin aktualitet in i vår tid. Andra mera bisarra uppfattningar var troligen föråldrade redan när skribenten fattade pennan. Ett sådant förslag var att sammanföra skol- och försvarsintressen genom att i folkskoleeleverna ingjuta ett fosterländskt sinne. Lämpligast kunde detta genomföras om man försedde barnen med fanor och lät dem öva på vackra paraderingar. Det inlämnades även en motion till riksdagen av  Herr A Adelsparre som önskade införa fosterländsk krigsundervisning som lärdomsämne i de allmänna läroverken.
Det fosterländska sinnet blev inte upphöjt till ett särskilt läroämne i den svenska folkskolans undervisning. De värderingar och normer som hävdades vara sunda och viktiga för nationen betonades dock med emfas. Lärare, lärarinnor och elever liksom de familjer som kom i kontakt med skolverksamheten influerades av dessa värderingar.
Skolans uppgift var i den aspekten att lära eleverna för livet och att tillhandahålla samhället dess framtida räddare. Eleven var inte medelpunkt annat än som god och flitig samhällsmedborgare. För de lärare som anslöt sig till sådana uppfattningar blev yrkesutövandet närmast ett mekaniskt excerserande av elevernas förmågor i att rabbla utantill och visa upp passande artighet. Bilden av den gamla folkskolan som en skrämmande och föga inspirerande institution har förmedlats i många levnadsberättelser från gamla tider. Det finns även många beskrivningar av de svårigheter som uppstod när folkskolereformen skulle genomföras i praktiken. Det var inte ovanligt att en lärare hade ansvar för undervisningen i ett par skoldistrikt. Undervisningen delades då upp på ett sådant sätt att de yngre barnen som gick i småskolan undervisades under fyra månader av året.

Därtill borde gossarna ha en skärmmössa en kort jacka och helst en vit linneskjorta med krage.
Flickorna rekommenderades bära en enkel klänning och ett obligatoriskt vitt förkläde. Håret skulle vara prydligt flätat eller sammanfästat i nacken. Det ansågs inte nödvändigt för flickorna att bära huvudduk. För skolböckernas säkra transport mellan skolan och hemmet anbefalldes en skolväska av axeltyp. I många tidningsartiklar framhävdes också betydelsen av att barnen var rena och prydliga när de anlände till skolan och att de alltid skulle infinna sig i tid. All flärd i klädseln var av ondo eftersom det kunde inge barnet högfärdstankar. Även överdåd beträffande matsäck ansågs vara av ondo eftersom det skapade grund för avund mellan barnen. Enklaste möjliga matsäck var önskvärd.
Föräldrarna uppmanades även att ge barnet tid för läxläsning. Skolan skulle uppfattas barnets huvudsakliga arbete. Under 1900-talets början förekom även en del beklaganden i böcker om barnuppfostran om hur krävande skolarbetet blivit för barnen. Skolarbetet ansågs ta alltför stor del av barnets tid i anspråk. Tiden för lek och friluftsaktiviter blev alltför kort.
Det framfördes också kritik mot att barn av olika ålder och kön blandades inom folkskolans hank och stör. Främst var det åldersblandningen som upprörde. Barnen i småskolan fick dåliga förebilder bland barnen i den s k storskolan. Dessa barn som hävdades vara i slyn- och slyngelåldern stod på tröskeln till vuxenåldern men saknade ännu de vuxnas omdöme. Särskilt inför skolstarten uppmanades föräldrarna att hålla ett vakande öga på sina telningar. Det gällde att tid stävja brådmogna och vanartiga tendenser hos nybörjarna. Olater och vulgärt språk var bildningens främsta fiender.

All publicering av denna artikel till del eller helhet utan tillstånd är förbjudet enligt gällande upphovsrättslagstiftning. Vid citat skall källan alltid anges.