VALBORGSMÄSS OCH FÖRSTA MAJ

TEXT: INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK
COPYRIGHT NOTISA-SWEDENSITE © 2020


Att sjunga maj i by tillhörde de unga männens privilegier. Den som inte betalade för sången med gåvor fick ingen lövad ruska på taknocken. På kontinenten var majsjungningen förknippad med frieri och uppvaktning. Lövade kvistar sattes upp på de hus där det fanns flickor att kurtisera. Bilden av majsjungning i Skåne är från 1870-talet.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa-Swedensite © 2020

Vid elden skulle de unga gossarna och männen visa sig modiga och djärva, som här på bilden från 1500-talet. Man tävlade i konsten att hoppa genom elden utan att bränna sig. Bild ur Olaus Magnus Historia om de Nordiska folken, 1555.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa-Swedensite © 2020

Bildbeställning: red2@swedensite.net
 


Valborgsmäss har fått sitt namn efter ett helgon som numer är ganska okänt i vårt land. Walpurgis eller Valborg var enligt legenden född år 710 i England. Hon var brorsdotter till den helige Bonifatius, ärkebiskopen av Maintz. Bonifatius lät sända efter henne när han behövde hjälp med kristnandet av tyskarna. Valborg ägde speciella förmågor. Hon kunde med Guds hjälp utföra underverk fördriva demoner och göra häxkonster overksamma.

Bonifatius som kallades Tysklands apostel bedrev en hård kampanj mot de seder som han uppfattade som hedniska. Han fällde bl.a. en mycket gammal ek som var helgad åt asaguden Tor och lät bygga ett kapell av trävirket. Kapellet uppfördes till ära åt apostlarna Petrus och Paulus. Sådana åtgärder gillades inte av asatrons anhängare och år 754 fick Bonifatius möta martyrdöden tillsammans med 52 trogna anhängare. Bonifatius var då 80 år gammal.

Valborg dog senare, år 779. Fram till sin död var hon verksam som abbedissa i klostret i Heidenheim. Ett par år efter hennes död fördes hennes kvarlevor till Eichstätt och gravsattes där den 1 maj. Valborg utsågs efter sin död till beskyddarinna för dem som trodde sig vara ansatta av onda makter. Till hennes minne utvecklades en särskild kult under medeltiden. Häxtro och motverkandet av onda krafters verksamhet hade en stor betydelse i denna kult.

Enligt tysk tradition trodde man att häxorna reste till Blocksberg på valborgsmässoaftonen för att där fira orgier med sin läromästare Satan. Under färden mot Blocksberg brukade häxorna ställa till med så mycket obehag som möjligt för vanligt folk. För att försöka skydda sig mot häxornas vilda framfart fördes stort oväsen och tändes stora bål.

I vårt land har vi haft liknande föreställningar om häxfärder till Blåkulla under skärtorsdagsnatten. Kanske förekom det även i vår svenska medeltid föreställningar om valborgsmäss som en tid då onda makter rumlade om.

Detta kan vara en förklaring till att vi i vår tid tänder valborgsmässoeldar och fyrverkerier. Eldandet kan givetvis även vara en rest av förkristen kult vars syfte varit att välkomna sommaren.

Under 1800-talet blev valborgsmässoeldandet ett lekfullt sätt att fira vårens ankomst. Materialet till eldarna samlades under ganska lång tid innan det var dags att fira Valborg. Det hände att man tävlade mellan byar och gårdar om vem som kunde prestera det mest imponerande bålet. Det var främst i mellersta Sverige som man firade valborgsmässoaftonen med eldande. I vissa landskap förekom det att man tände eldar den 1 maj istället.

1 maj valborgsmässodagen var enligt den gamla helgonkalendern, föregångaren till vår namnsdagslängd, Filippi och Jakobi dag. Dagen var den första av apostladagarna. Både Filip och Jakob, som vi skulle komma att kalla dem i vårt land, levde under kristendomens första århundrade. Filippus dog någon gång under 50- till 90-talet. Han blev martyr vid 87 års ålder efter att ha vägrat att offra till den romerske krigsguden Mars. Jakob den yngre som efterträdde Jakob den äldre som ledare för församlingen i Jerusalem brukar ofta förväxlas med sin föregångare. Han var Jerusalems förste kristne biskop. Jakob firas numer den 25 juli. Namnet Filippus, numer förkortat till Filip, flyttades till den 2 maj i almanackan vid inledningen av förra seklet. Filippus fick maka på sig efter att namnet Valborg som syftar på helgonet Walpurgis fick sin namnsdag den 1maj.

Första maj är också sedan 1890 arbetarrörelsens och socialismens speciella dag. Man gick denna dag ut på gator och torg med fanor och standar för att demonstrera. År 1939 blev första maj borgerlig helgdag.

I bondens kalender antecknades i gamla tider att efter första maj skulle fåglarna inte skjutas, därför att de efter denna tid skulle ruva sina ägg.

I södra Sverige var majsjungningen ett populärt sätt att möta våren. Särskilt ungdomarna tog det som sin uppgift att "bära maj i by" eller som det också kallades "sjunga maj". Man samlades i ungdomsgrupper som gick runt i gårdarna och sjöng majvisan. De som uppvaktades med sång på detta sätt förväntades lämna ett bidrag i form av mat eller dryck till det gille som ungdomarna brukade hålla vid pingsttiden. Främst var det ägg som insamlades. När någon avlämnat en gåva kvitterades denna med en grönskande kvist som fästes väl synlig vid stugans dörr eller i takskägget.

Majvisan fanns i många varianter. En av de vanliga inledningsstroferna var denna:
 God afton, om ni hemma är!
 Maj är välkommen!
 Förlåt oss, om vi väcka er.
 Sommaren är ljuvlig för ungdomen.

Det förekom även lokala variationer beträffande majsjungandet. Majsjungningen utfördes ibland under valborgsmässoaftonen eller närmare pingsttiden då gillet skulle hållas.

I byarna insattes också nya åldermän efter första maj. Det gjordes även avslut beträffande en del räkenskaper.

Särskilt de städer som hade kontakter med handelsförbunden inom Hansan firade maj med festligheter. Man ställde till med symboliska tornerspel där vinterns greve kämpade mot sommargreven. Utstyrda majgrevar och majgrevinnor hälsades av stadsborna med kransar och sång. Det förekom även att majstänger restes eller att majträd pyntades. För soldater och armborstsbeväpnade herrar i allmänhet erbjöds möjligheter till ära och berömmelse. Papegojskjutning var en ansedd majsport som samlade många åskådare. På en hög stång hade en konstgjord färggrann fågel anbringats. Den som sköt ned fågeln med en välriktad pil utkorades till segrare.
 


Swedensite Tidskriften

Swedensite meny